Okej, min nya cykellandskompis Italien har varit stökigt, åskigt och bullrigt men ändock för fint mot mig för att jag ska längta hem helt ärligt! Men nu sitter jag i alla fall och tråkar på Fraport (lokalt namn på flygplatsen i Frankfurt) och läser, för första gången på tio dagar, om alla översvämningar hit och cykeltävlingar dit. Som vanligt med blandade känslor. Jag är ju som ni vet ingen “hemma bäst”-tjej… eller alltså hemma ÄR bäst men jag känner mig hemma just där jag trivs som bäst JUST NU. Och just nu trivs jag bäst uppe i Fosse, dreglandes sportdryck uppför Monte Baldo eller övandes tysk kadens i nån annan tioprocentig serpa ovanför amaroneodlingarna. Alltså ser jag inte speciellt fram emot att se mina ben utveckla västmanländska slättan-muskler igen… Däremot ser jag fram emot att återse alla mina vänner och inte minst blogga igen, nu när jag tankat pennan med färskt cykeldeluxe-bläck.
Nu ska jag kissa och fortsätta tråka med nåt dyrt kaffe i handen.
Hörs när hemma
Puss!
4 kommentarer
Ser ju ut att vara lätt att trivas där, vilken vy. Välkommen tillbaka till internets dock, det har varit lite tomt utan dig här!
Underbar vy – förutom när det åskar så en blir rädd! – tack bästa Elna :) Saknat er med!
Så vackert! Sambon och jag var nere veckan före och lånade Marias och Per-Eriks cyklar, helt fantastiskt! Vilka vägar blev dina favoriter? Vore bra att veta till nästa gång :)
Ja, underbart par med grymma Italien-kunskaper! Hm… Vilka vägar… Svår fråga, kanske får bli ett inlägg om det? Jepp, det får det, håll utkik! Kram